Väcker liv i bloggen

för att tala om att jag tävlar om 40 par skor från Brandos på tlcsverige.se. Gör det du med! De har värsta coola skorna!!

Första semesterdagen

efter en vansinnig sista vecka på jobbet. Det har varit så mycket att göra... Men, igår klockan 17:15 kom jag äntligen från kontoret och hoppas slippa höra av det på åtminstone tre veckor. Sista veckan vet jag att jag måste jobba lite, men det kan jag leva med.

Idag firade jag min frihet med att dra södra Stockholm runt på shoppingtur. Det inhandlades nya toasits (igen), och en stege till balkongen (att ha att rädda Felix på när han klättrat för högt i nätet) på Bauhaus. Katterna fick sand, torrfoder och blötfoder från tre olika affärer.

Och så har jag shoppat skor. Tre hela par blev det på Skopunkten. Jag är så lycklig.

Åh, hu!

Det är mycket, mycket på jobbet nu. Orkar knappt mer än jobbet och sen soffan när jag kommer hem. Det är skönt att jag inte behöver göra annat heller.

Igår var jag på återbesök hos tarmläkaren på Sabbatsbergs Närsjukhus. Jag fick tala om hur det gått att sluta med kortisonet (bra) och hur tarmen fungerar nu (helt okej). Sen överraskade han mig med en liten rektoskopi också. Det var nog bra att jag inte visste att han skulle göra den innan, för då hade jag väl nojjat över det. Det gick bra och slemhinnorna i ändtarmen såg bra ut. Innan jag lämnade sjukhuset fick jag lämna två rör blod för lite prover också. Nu ska jag inte tillbaka förrän om ett halvår - om jag inte blir sämre, förstås, eller om blodproverna säger något oväntat.

Och så hade mamma ringt och pratat med telefonsvararen klockan 15.57. "Hej, det är morsan. Det har hänt en olycka på Huddingevägen mellan Flempan och Flaggplan. Så om trafiken går dåligt vet du varför. Slut meddelande!"
Jag visste inte ens om hon förväntade sig att jag skulle ringa tillbaka. Det gjorde jag inte. Kan hon inte ens lämna ett meddelande jag förstår får det vara...

Nej, 3,5 dagar kvar till semestern... Jag längtar så...

Aktiv helg igen

Nu var det länge sen sist... Det har varit gräsligt mycket på jobbet, så jag har inte haft tid för bloggen. Och när jag kommit hem har jag inte alls haft lust att sätta mig framför datorn. Men nu så...

Var ledig i fredags och tog en tur till IKEA Barkarby för att inhandla en bänk med skoförvaring som de inte behagade ha inne i Kungens Kurva. Det blev en halvlång tur tvärs genom stan i regnet, men jag gillar ju att köra bil och hade inget bättre för mig. Bänken blev bra ovanpå min byrå i sovrummet. Förhoppningsvis får jag ha mina kläder ifred från katterna nu.

Röstade till EU-parlamentet i fredags också.

I lördags firade jag och Monika Nationaldagen med först en promenad utmed Årstaviken och sen en god vedugnsbakad pizza på Il Forno da Nova. Jag kom hem lagom för att se Sverige torska mot Danmark i fotboll.

Och igår hade far 75-årsmottagning i Nyköping. Det var fullt med släkt och vänner, varav jag träffat de flesta åtminstone en gång. Jag pratade mest med Görhammars, men det var roligt att i alla fall få höra att alla mår bra och så.

En terrass med utsikt

Igår var det tack-och-hej-middag till Carinas takterrass på Heleneborgsgatan. Jag och Monika passade på att hälsa på Carina innan hon (och Jonas och barnen) flyttar till Drakenbergsgatan. Vi åt indisk mat från Indian Garden - supergott - och drack lite rödvin och pratade en massa.

Jag förstår om de kommer sakna sin (ja, föreningens, då) takterrass...

Läkarbesök x2

Igår var jag till Hudmottagningen på Södersjukhuset och fick en helkroppsgranskning av alla mina bruna prickar. Jag hade sån tur att jag lyckades få en tid på Melanoma Monday - en "temadag" över hela Europa, då hudkliniker tar emot och kollar upp hudförändringar utan remiss.

JAG HAR INGEN HUDCANCER! Detta som jag nojjat över i så många år... Alla mina prickar såg helt normala ut. Fast hade jag gått till Vårdcentralen och fått samma besked hade jag nog bara delvis litat på dem. Det var i alla fall väldigt skönt.

– - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - –

Och idag var jag på uppföljning till Sabbatsbergs Närsjukhus och mottagningen för mag- och tarmbesvär. Tyvärr hade inte provsvaren på biopsierna kommit ännu. Men läkaren (en mycket trevlig sådan) sa att han skulle bli mycket förvånad om det visade sig vara något annat än ulcerös kolit.

I alla fall så fick jag återigen redogöra för sjukdomens händelseförlopp med början i december. Han verkade tycka att Vårdcentralen var rätt korkad. Tur att det löst sig ändå.

Vad gäller medicineringen så ska jag fortsätta med Asacol:en. Den är min grundmedicin som jag ska ta hela tiden. Han förlängde mitt recept så att det ska räcka ett år. Kortisonet ska jag nu börja minska ner med en halv tablett i veckan för att sen vara utan. Det tar man sen till om symptomen återkommer.

Han sa inget om kosthållning - vilket jag i ärligehetens namn helt glömde fråga om. Det han undrade över var rökning, kaffedrickande och alkoholkonsumtion, men där hade han inte mycket att anmärka. Kanske jag borde frågat om laktosgrejen, men å andra sidan lär jag väl märka vad som fungerar och vad som inte gör det.

Den 22/6 ska jag tillbaka igen. Tills dess får jag höra av mig om något blir sämre. Likaså ska han höra av sig om provsvaren skulle säga något annat än det förväntade.

– - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - – - –

Jo, jag har nu betalat så mycket till vården (900:-) att jag fått frikort. Se där. Fram till i december har jag gratis sjukvård (om jag inte blir inlagd, eller det är någon special).

Terminsavslutning

Igår var sista kör-tillfället på detta "läsår". Jenny var slutsjungen, så jag gick själv dit. Det var fler körmedlemmar som valde att inte komma, men det var fullt ändå, för folk hade sina vänner och barn med sig.

Vi fick sjunga en hel drös tidigare osjungna låtar, bl.a. I love rock'n'roll (Joan Jett), Life on Mars (David Bowie), The Passenger (Iggy Pop), With a little help from my friends (The Beatles). Det var riktigt roligt.

Vännerna fick också ta plats på scen och så sjöng vid 5 av våra konsertlåtar för dem. De verkade uppskatta det hela. Och fröken Caroline sa att hon var så stolt.

Den 28:e september börjar kören igen. Det känns långt borta...