Snart färdig...

Var "duktig" i helgen också och fick på både kontaktplast och lister. Är rätt nöjd med färgen på både det ena och det andra, faktiskt. Det matchar golvet ganska bra ändå. Hade tänkt ha lister runt själva öppningen också, men de räckte inte (och då hade jag ändå räknat rätt på antalet löpmeter... men listerna var kapade alldeles tokigt).

Det som återstår är "draperi" framför öppningen och eventuellt kontaktplast på stegen på trappan också.

Vidare äventyr i sovrummet

Kanske inte riktigt så spännande som det låter...
Det var bara jag som fortsatte arbetet med sänguppbyggnaden.

Var iväg och köpte en tunn spånskiva i fredags. Fick den tillsågad för en hutlös summa, men det fick det vara värt. Släpade hem eländet, la den på vardagsrumsgolvet och snubblade över den några gånger på fredagkvällen.

I lördags skruvade jag fast spåskivorna på uppbyggnaden. Låter enkelt, men det var en hel del arbete med att få fast extra reglar först. Och sen var skivorna förstås inte riktigt i rätt storlek ändå... Fick kapa en av dem, men det gick bra.

Katterna var först grymt intresserade och ville gärna leka med skruv, bits, träbitar och annat. För att inte tala om hur kul det var att krypa in under byrån när matte skulle flytta på den. Efter några timmar hade de tröttnat totalt och låg ute i vardagsrummet och sov...

Det återstår några smalare bitar runt öppningen, men det borde inte vara några problem. Och så kantlister på alla "hörn". Fast först måste jag komma underfund med vad jag ska täcka konstruktionen med. Just nu lutar det åt kontaktplast... Vi får se!

Allt om min mamma...

Nja, kanske inte, men i alla fall...

Mamma ringde i lördags kväll. Vi pratade i 30 minuter och hon var exceptionellt rationell under hela samtalet. Inte för att det inte märktes att hon inte är frisk, men hon lät inte helgalen som hon gjorde sist.

Idag ringde sen kontaktpersonen på psykosmottagningen. Mamma hade varit där idag, minsann. Hon hade varit rationell och lågmäld hela besöket och de kunde konstatera att då går det ju inte att skriva något vårdintyg. Visserligen märks det att hon inte är frisk, men det räcker inte för tvångsvård. Även fast hon fortfarande tror att syster är död, och hade stormat ut från mötet i ilska då de envisades med att hon lever.

Hade istället läkaren varit med i lördags kväll då kvällspatrullen var och besökte mamma... Då hade det varit en annan melodi. Då hade hon tydligen varit ganska hysterisk och osammanhängande. Däremot var det städat i lägenheten och mamma var hel och ren. Men hennes beteende hade definitivt varit nog för ett vårdintyg.

Att mamma inte berättade för mig att de hade varit där... Eller att hon skulle dit idag... Jag förstår inte. Förmodligen är det någon form av "spel" där hon inför mig ska vara så normal som vanligt. Jag vet inte...

Maltaresan är i alla fall ett avklarat kapitel då, eftersom hon skulle åkt igår. Om jag nu inte fått fel för mig...

I alla fall kan de på psykosmottagningen inte göra så mycket mer i nuläget, annat än att fortsätta försöka ha kontakt med mamma. De ville också gärna att jag ber syster ringa mamma och talar om att hon lever... Det kunde jag väl göra...

Säng, säng, säng

Äntligen var det dags för nästa steg i "färdigställandet" av lägenheten. Pappa kom över igår för att hjälpa mig att bygga upp sängen igen. Det blev ju, av naturliga skäl en lite mindre konstruktion än i Högdalen. Det blev väl inte heller riktigt lika snyggt, eftersom jag använde de gamla benen och de var inte gjorda för denna variant. Men, jag är grymt nöjd i alla fall.

Sovrummet före


Med konstruktionen färdig - stadig som sjutton


Sovrummet delfärdigt


Det är ju inte helt färdigt ännu. Det ska till väggar på konstruktionen - det är inte meningen att man ska se inunder. Ska försöka få till samma tapeter och golv som redan finns i rummet. Får se om jag har tapeter kvar....

Ääääääsch

De ringde från psykos-gänget igen igår eftermiddag. Mamma hade inte öppnat, eller så var hon inte hemma. Jag hoppas på det sistnämnda. De hade i alla fall lämnat en lapp i brevlådan om att hon skulle kontakta dem... Har ingen aning om varför, när mamma vägrar ha kontakt med dem. Fortsättning följer...

Mötte sen upp Monika och tog en inte-så-lång-som-vi-tänkt promenad utmed Årstaviken. Regnet hängde i luften. Sen kände vi oss duktiga(re) och gick och åt pizza... (Fast det var bara jag som åt pizza - Monika åt sallad.)
Monika följde med hem och hälsade på katterna. Jag blev så glad att Lynx i alla fall inte blivit skygg för henne igen. Pust.
Sen blev det en liten shoppingtur till Flemingsberg. Monika hade glömt sitt kort, så jag fick betala... Gumsan! När jag sen kom hem igen fick jag åka Årsta runt några varv för att hitta parkering. Det är första gången det varit så fullpackat med bilar. Hamnade långt borta vid Harley Davidson - hoppas i alla fall jag fick parkera där...

Uuuuuuusch

För en timme sen, nästan precis, ringde mammas kontaktperson på psykosvården. De stod utanför mammas port och kom inte in....

Kontaktpersonen ringde mig igår. Mamma skulle har varit där igen, men dök inte upp. Då hon fick tag på mamma på telefon hade mamma sagt något om att hon inte hann och så hade hon lagt på luren. Nu frågade de mig om jag tyckte att de var dags att med polisen hämta mamma? Hon tas då till en läkare, som utvärderar henne och skriver ett vårdintyg. Detta innebär i sin tur att hon kan tas in för vård mot sin vilja.
Min första reaktion var "jag vet inte...". Men sen insåg jag ju att det vet jag visst. Mamma blir inte bättre utan medicin, utan bara sämre. Och så den där jävla Malta-resan som ligger och lurar i bakgrunden.... Så det var bara att säga ja!

Nu försökte de komma in till henne. Hon svarade inte på telefon och inte heller på porttelefon. De fick portkoden av mig och sen har jag inte hört något...