Skor, skor, skor

Var runt halva södra Stockholm (eller till Farsta och Sickla i alla fall) igår för att shoppa bl.a. mat och strö åt katterna och buntband till balkongen.

Jag letade även ett par skor av något lite finare slag att ha med till Barcelona. Jag äger inga finskor och känner ett behov av att göra det. Det var rea lite här och var på skobutikerna, vilket ju var trevligt. Jag hittade nu inte riktigt vad jag var ute efter, vad nu det egentligen var... Men... DET FINNS JU SÅ MÅNGA SNYGGA SKOR!! Jag har aldrig varit någon riktig skofetishist - har ett gäng sneakersliknande saker, ett gäng kängor och ett gäng sandaler/tofflor. Det är allt. Men nu såg jag lågskor och kängor och stövlar och sneakers... Åh, det fanns så mycket...

Fast jag vet ju att det finns en anledning till varför jag har så få skor. Jag använder bara samma hela tiden. Men jag kanske kunde variera mig lite...!?

Helt kunde jag inte låta bli skorna, fast jag borde sparat pengarna till Barcelona. Men de var så billiga... Köpte ett par lite "partyaktiga" sneakers i svart lack och rött som brodyrmönstrat tyg för 49:- och ett par finare svarta/gråa skor med liten klack och snörning för 49:-.

Kom på sen igår kväll, när jag borde sovit, men istället filosoferade över dagen, att jag borde ha köpt ett par nätta sandaler istället. De hade nog mer passat in på vad jag var ute efter från början.

På livsfronten intet nytt... (typ)

Helgen var ganska bra. Hade städdag i lördags - lite mer än jag brukar, för jag skrubbade badrum förutom den vanliga dammsugningen. Och så fixade jag en gnutta mer på innätningen på balkongen (täppte för den sista springan mot taket). I söndags satt jag och läste hela dagen. Borde väl ha gjort mer på balkongen, men det var rätt skönt att låta bli.

I lördags kväll ringde mamma. Hon var som vanligt i halvt upplösningstillstånd, men ville inte säga rätt ut vad det var. När hon sen fick klart för sig att jag pratat med far för inte så länge sen blev hon väldigt fundersam och sa att då fick vi avvakta. Jag undrar om hon inte glömt bort att jag talat om att pappa inte är död...
Hon berättade att hon varit på psykosmottagningen. Det hade gått så bra. Låtsaskompisen Johan (som hon fortfarande är hemligt förlovad med) är visst inte död längre, för hon sa att hon träffade/pratade med honom. Jag talade inte om för mamma att jag pratat med dem på psykosvården och att Johan ju just hade dött då hon var där.
Hon tyckte också att jag fick ringa lite. Nu var det bara hon som ringde, och vi hade ju sagt... Jag fick påminna henne om att vi just inte bestämt något alls.

Igår var jag med Felix till Bagarmossen och vaccinerade honom. Hon som gav sprutan tittade i öron, ögon och mun på honom också, och sa att han hade början till tandsten. Det borde åtgärdas hyfsat snart. Om Felix har lite tandsten måste Lynx ha massor, för han ser inte alls lika fin ut i munnen som Felix...

Efter jobbet idag ska jag köpa ett nytt minneskort till mobilen. Vill kunna spara ner musik att ha med till Barcelona.

Jag borde nog döpt bloggen till något annat

för det handlar visst lite mer om mamma än jag tänkt...

Igår ringde mammas nya kontaktperson i psykosöppenvården. Mamma hade, tro't eller ej, varit och träffat sin gamla kontaktperson igår. Hennes nya kontaktperson hade fått träffa henne lite kort och ville prata med mig. Så det fick hon göra. Mamma hade skrattat hysteriskt, gråtit under samtalet med kontaktpersonen och betett sig allmänt maniskt. Hennes låtsaskompis Johan var visst död nu också.

Den 5 september ska mamma tillbaka och prata med sin nya kontaktperson. Det verkade som om hon ville att jag skulle "ha koll" på mamma tills dess. Jag har faktiskt ingen lust att ha någon koll på mamma. Jag vill inte prata med henne - jag orkar inte.

Jaja... vi får väl se vad som händer...

Oroade mig naturligtvis för att hon skulle ringa sen på kvällen, men det gjorde hon inte.

Äntligen måndag

Har det hänt något i helgen? Nä...

Städade i lördags och åkte sen till Sickla Köpkvarter och lallade runt lite (köpte bl.a. solskyddskräm inför Barcelona-resan i september). Sen har jag suttit på sofflocket och glott på OS och käkat vindruvor. Det regnade större delen av helgen, så inget blev det gjort på balkongen heller. Latarsel...

Jenny och jag har bestämt att testa på att sjunga i kör. Det kör igång i slutet av september (Kör för alla! med Caroline af Ugglas). Himla kul och spännande... Kommer väl gå hemma och tralla sen. Katterna uppskattar inte när matte sjunger, men jag hoppas det inte beror på mattes sångröst...

Felix har förresten varit übergosig hela helgen. Så fort jag satt mig ner i soffan (vilket jag ju gjort mest hela helgen) har han kommit och lagt sig på mig. Lynx har fått ligga bredvid. Snusisarna...

Mamma har en låtsaskompis

Ja, mamma ringde ju härom morgonen. I förrgår fick jag tag på henne. Hon hade ringt för att tala om att min pappa var död, dårå... Men det visste jag ju redan att han inte var... Hon blev förvånad - vem är det då som är död? Hon frågade Johan, som satt bredvid. Johan är mammas låtsaskompis (de är hemligt förlovade). Det var ett märkligt samtal, för hon pratade hela tiden med Johan vid sidan av.

Annars är det full rulle på jobbet igen. Igår och idag har jag inte haft tid för något annat än jobb. Tänk att man ska vara tvungen att arbeta på jobbet också!

Var och hälsade på hos Hasseluddens Kattpensionat igår. Hon som har pensionatet är jättetrevlig och jag tror nog katterna kommer att trivas med henne. Boxarna var visserligen lite små - och jag är ju orolig för att katterna inte ska komma överens. Men i värsta fall kommer hon att separera dem - hon har plats för det. Så det känns bra. Glömde naturligtvis fråga om hon tar extra betalt för att puffa Lynx, men då har jag ju en anledning att ringa lite närmre avlämning...

Och så är det fredag idag. Ska nog köpa något riktigt onyttigt att tugga på ikväll... Det är jag värd!

Lite glad blev jag igår ändå

Min kamera gick sönder i somras. Igår fick jag hem den nya jag köpt. En pytteliten, silvrig Panasonic-kamera för 1745:-. Den är inte av senaste modell, men den har fått höga betyg av både press och användare. Roade mig med att försöka förstå den igår kväll. Jag är ganska teknisk och brukar inte ha problem med sånt, men jag var väl trött... Dessutom är halva instruktionsboken på CD... Vem fan har med sig datorn när man är ute och fotograferar...? Nåväl. Jag lär mig väl snart ändå. Måste iväg och köpa ett minneskort idag, bara.

Mamma hade förresten ringt igår på morgonen. Hem. Jag tror inte hon har någon koll på dag och tid - jag brukar normalt jobba på tisdagmorgnar... Eller så ringer hon för att kontrollera ifall jag är hemma... I alla fall så ringde jag upp henne igår kväll. Fick inget svar, men det förvånade mig inte. Tror inte hon är så benägen att svara i telefon just nu.

Hade för övrigt sällskap av båda katterna i sängen när jag vaknade imorse. Det hör inte till vanligheten. Det brukar bara vara gose-Lynx...

Mamma är så dålig

Igår ringde Ingegärd, min morbrors änka, och beklagade sorgen...
Jag förstod ingenting och det uppstod lätt förvirring då hon trodde att hon ringt fel. Men sen fick vi ordning på begreppen. Mamma hade nämligen ringt i måndags och talat om att min pappa var död. Så nu ringde Ingegärd... Jag fick förklara att mamma är psykotisk igen.

Ingegärd tyckte det var hemskt tråkigt, så klart. Och så trist att det inte blir någon resa för mamma och kusinen till Malta i oktober. Det enda jag hade i huvudet var att: om vi alla har tur så blir det ingen resa till Malta i oktober... Mamma, som ju faktiskt ännu inte förstår att hon är sjuk, skulle nog kunna klara sig iväg på resan, men risken är att det leder till katastrof av något slag. En psykotisk, äldre kvinna i ett främmande land, med en hyfsat egocentrisk kusin som enda sällskap/hjälp... Hurr...

Och jag hade förstås eländigt svårt att somna igår. Låg bara och tänkte på vad jag skulle göra - eller inte. Ringa mamma och försöka få henne att förstå att hon inte ska lyssna på den jävla "hemliga kontakten"? Ringa till psykosvården och tala om att morsan är ännu sämre? Mamma kommer ju inte tro på mig, och vården kan ändå inget göra om mamma inte vill...

Jag är så trött...

Tröttsamma jävla bredband

som inte fungerar som det ska... Som koooolaaaaa håller det på nu...

Nåväl. Lördag. Har köpt sista virket till balkongen. Var även i Kungens Kurva och letade ny kamera. Råkade på Carina på ElGiganten. Kul. Hon och Jonas var och shoppade. Pratade lite granna (allt verkade hyfsat med dem) och sa, som vanligt, att vi måste ses...

Middagen i torsdags var, förresten, väldigt trevlig. Jag kan varmt rekommendera Enskede Wärdshus. De är supertrevliga och har riktigt god mat. Att det var buffé och inte á la carte var väl inte vad vi räknat med, men det var rejält gott ändå.

Pratade med syster igår. Hon ringde från Tyskland, där hon hälsar på bror och familj. Pratade lite om mamma. Hon berättade att mamma de senaste veckorna hade ringt och bara sluddrat i telefon några gånger och sen lagt på. Märkligt.
När jag kom hem idag hade mamma ringt och sluddrat på min telefonsvarare. Lyckades efter att ha lyssnat några gånger höra vad hon sa: "men snälla nån". Fast när jag sen kollade upp mobilnumret hon ringt ifrån upptäckte jag att det inte var hennes... Då var det inte hon i alla fall!? Eller?? Det var, som sagt, lite svårt att höra...

Dags att spana in kattforumet och se om någon tycker något intressant... Sen blir det smågodis och kanske lite tv...

Grattis på födelsedagen!

Vaknade imorse och var 38 år gammal.

Steg upp efter att andra väckarklockan ringt klockan 6:30. Gick på toa och fick genast Felix i knät. Satt kvar en stund. Gick sen ut i köket och tog hand om katternas lådor, bytte vatten och hällde upp ny mat. Bytte nikotinplåster. Ut i vardagsrummet och läste tidningen. Gosade lite med Lynx som kom och gjorde mig sällskap. Åt frukost. Ut i badrummet och gjorde mig i ordning för dagen.

Precis som vanligt...

Fast ikväll blir jag faktiskt bjuden på födelsedagsmiddag av far & Gun.
(Oroar mig över att mamma ska ringa medan jag inte är hemma - får hon för sig att jag har råkat ut för något då om jag inte svarar?)

Jag måste ju få med katterna också

Mina lurviga, underbara katter, som gör mitt liv gosigt (och, förstås, ännu mera nojjigt...)

Lynx. 5 år gammal. En försiktig, men supergosig, herre med astma...

Felix. 2 år gammal. En hyperaktiv, övernyfiken gosunge...

Jaha, så hade man då tillräckligt tråkigt

för att börja blogga...

Annars? Jodå, det är ganska förjävligt, men det brukar faktiskt vara bättre. Det är inte så att jag är en överdrivet negativ person. Realistisk, visst. Och väldigt nojjig, förstås. Faktiskt den nojjigaste människa jag känner. Jag oroar mig för allt. Nästan. Det är något jag jobbar med...

Just i detta nu oroar jag mig för om det ska börja regna tills jag ska cykla hem, hur katterna ska klara pensionatsvistelsen i september, om jag kommer fixa ett pensionat till katterna i september och så för mamma, förstås...

Att blogga, ja... Det känns ju alldeles skitmärkligt att sitta här och skriva ner en massa saker bara för sig själv. För att nån annan ska läsa måste man ju tala om för folk att man finns... Det blir väl nästa steg i tristessen - mejla till alla vännerna, så de kan kolla in bloggen och undra vad sjutton man håller på med...

Kanske ska fixa min profil också...