Det hela började med att den dunken med spolarvätska jag hade bak i bilen välte och sprack i två delar. Fick stanna till, för jag kände ju lukten. Bilens bagageutrymme är så fullkomligt indränkt med spolarvätska att det droppar om bilen... Och som det luktar...
Kom i alla fall ut till Hasseludden till slut och fick träffa gosingarna för första gången på 1,5 vecka. Felix mådde hur bra som helst och kom genast ut och hälsade.
Lynx däremot mådde inte så bra. Han kom fram efter att jag ropat på honom. Han var mager - har inte ätit på hela tiden. Och så har han i panik vid ett flertal tillfällen skrapat upp halva nosen för att komma undan alla skrämmande obekanta människor. Sin medicin har han fått, men det var väl det enda positiva med det hela... När han sen kom hem låg han och jamade i sömnen och även när han vaknat - det var så jag trodde han hade ont någonstans. Det lugnade ner sig lite granna framåt kvällen, så det går nog över.
Mitt stackars mattehjärta klarar inte sånt här...
Lynx trasiga nos...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar