Ja, nu har det verligen gått hur lång tid som helst. Vet inte riktigt vad som hände, men så är det ju med tiden...
Hela december gick åt till att oroa mig för magen och mamma och julafton. Magen ruttnade ihop totalt dagen innan julafton, men har sedan faktiskt stadigt blivit bättre. Sen en dryg veckan kan jag nog till och med säga att den är helt bra. Jag äter som en häst igen.
Och det där med ätandet... Väger 67 kilo igen, vilket är lite för mycket när man bara är 159 cm lång. Gick ner 3 kilo under magsjukan, men det gick jag snabbt upp igen. Nu är jag tillbaka till sluta-röka-vikten från i somras. Har ingen lust med det, så nu är det mer motion och mindre slöätande som gäller. Började entusiastiskt igår morse med mina gamla morgonövningar (situps, armhävningar, bencyklingar, ryggstretchningar och vad jag kommer på för stunden) som jag inte brytt mig om på ett helt år. NU JÄVLAR!!!
Julafton var en skön historia, oro för magen till trots. Maten var god och ungarna var glada. Magopererade Classe och Totte drack en massa sprit - det gick ner när inte maten längre fick plats i de tummetott-stora magsäckarna.
Mamma har jag inte hört av sen innan jul. Jag ringde på nyårsdagen (efter ett trevligt besök i Nyköping), för det brukar jag, men då jag ringde svarade hon inte. Den 7/1 skulle psykosvården på hembesök hos henne, men jag har inte hört av dem och orkar inte riktigt ringa heller. Är så trött på att hålla på att jaga både dem och mamma, så jag skiter nog i det.
Katterna hostar lite mer än de brukar, eftersom det är så torrt hemma. I fredags investerade jag 595:- på en luftfuktare, som förhoppningsvis ska göra luften lite drägligare. Lynx finnar fortsätter växa till sig (nej, så farligt är det inte) och veterinären hörde jag inget av efter senast. Jag har lärt mig klämma både finnar och pormaskar. Lynx är inte så road, men han är ju snäll... Snart är det dags för vaccinering av honom, så vi får se om de kan titta på acnen också. Kanske är det dags för blodprover också, det var länge sen.
Annars har jag varit på bio med Jenny och sett
Låt den rätte komma in. Den var riktigt bra, faktiskt. Och på äckelskräcktemat är min senaste favoritförfattare
Poppy Z Brite, som skriver om massmördare som förälskar sig i varandra (bl.a.).
Nu ska jag ta en titt på kattforumet för att se om jag fått något svar på varför katter inte ska äta vindruvor...