Mamma får inte vara med

på julafton. Det beslutet togs av resten av familjen. Syster försökte sen få tag på mamma utan att lyckas.

Till slut ledsnade jag på att vänta på att mamma skulle ringa till mig och höra hur det blir på julafton. Så jag skickade ett brev där jag förklarade att vi inte orkar med henne och varför. Berättade för syster att jag skickat det och läste upp det för henne. Hon tyckte det var jättebra.

I fredags kväll ringde mamma. Hon hade fått mitt brev. Hennes första fråga var "är pappa död?" Jag hade refererat till när Ingegärd ringde för att beklaga sorgen. "Nej, han är inte död" svarade jag då. "Men, det står ju här...". MEEENN ÅÅÅÅÅHHHHH! NEJ, HAN ÄR INTE DÖD!!! Tror hon till slut var med, men jag är inte säker. Tydligen så har folk dött och återuppstått på löpande band, inklusive jag.
I alla fall så talade hon om att hon ändå inte hade någon lust att komma på julafton. Det var ju bra...

Vi pratade bara i 3 minuter. Men då var det "avklarat".

Berättade även för psykosvården att mamma inte får vara med och att jag skickat ett brev. De förstod. De har lyckats få tag på mamma och fick henne att bestämma en tid då de ska komma över till henne den 7/1 - kontaktpersonen och läkaren. Vi får väl se...

Rapport från en toalett

Nej, riktigt så illa är det väl inte, men nästan...

Min dåliga mage vägrar ge med sig helt. Vet inte vad det är. Blod i avföringen är enligt Sjukvårdsupplysningen hemorrojder. Vårdcentralen trodde det var bakterier, men hittade sen inga och säger nu att de inget mer kan göra - alla mina värden var bra, så jag är i princip frisk. Att jag fortfarande har diarré är inte bra och att det forfarande kommer blod... Detta var i torsdags. Då fick jag också sluta med antibiotikan jag fick mot bakterierna jag inte hade.

Sen dess har magen faktiskt blivit mycket bättre. Jag pytsar i mig hälsofil, A-fil och ProViva i mängder och äter kokt ris med eller utan tonfisk, pulvermos, soppor och vitt bröd med kokt skinka. I helgen har jag bara varit på toa på nätterna och det har känts bättre för var gång och inget blod har det kommit.

Men imorse var magen helt rutten igen. Var på toa två gånger inatt och två gånger på morgonen och jag är fortfarande lika lös...

Jag får nog snart ge mig och erkänna att det inte blir bra, men först vill jag faktiskt ha julafton. Är det fortfarande lika ruttet efter julafton får jag ringa Sjukvårdsupplysningen och höra vad jag ska göra. Det blir väl akuten, eftersom Vårdcentralen har "tvått sina händer"...

Kassa magar i familjen

Både Lynx och jag lider av dåliga magar.

Lynx fick rutten mage av antibiotikan mot aknen. Han blev dålig redan morgonen efter att vi började med tabletterna. Han kräktes ut halva magen på lördagen. Sen blev han lös i magen och det var äckligt. I torsdags kräktes han igen, så jag ringde Bagarmossen på fredagen. Fick åka dit och inhandla dietmat för känsliga magar och en pasta (inte den italienska sorten) som ska ätas 2-3 gånger om dagen för att stoppa upp.
Hans mage verkar nu bättre och jag slutade tvinga i honom pastan igår. Jag hoppas det räcker, för jag är trött på att pytsa i honom saker.

Min mage började i mitten på förra veckan. Lite magknip och lite lös. Sen blev det gradvis lite mer och lite värre. Igår alternerade jag soffa och toalett hela dagen. Och inatt har det knipt till och från och hållit mig vaken (det var visserligen inte det enda som höll mig vaken - att jag drömde om att mamma kissade överallt hjälpte nog inte). Usch.
Nu har jag inhandlat magmedicin, så förhoppningsvis ska magen bli snäll och fin igen.

MEN DET BLIR INGEN KÖR FÖR ALLA PÅ CENTRALEN FÖR MIG IDAG!!

Ifall det smittar vill jag inte träffa Jenny (eller Titti och Hampus som ska komma och titta på) och få henne sjuk.
Det är SKITTRÅKIGT! Jag som köpt en vit top att ha på mig och allt...

Familjelördag

I alla fall till hälften...

Mamma drog ju ur kontakten till telefonen för snart två månader sedan. Sen dess har både syster och jag ringt några gånger utan resultat. Jag har nästan börjat tycka det var lite oroligt för det var så länge sen någon hade kontakt med henne. I lördags ringde jag igen - och hon svarade... Jag ångrade genast att jag ringt, för det var samma jävla skit "som vanligt".

Fast nu talade hon minsann om att hon insett att hon varit fullkomligt galen. Men nu var det mycket bättre... Hon talade om att hon hörde röster och att det kändes som om någon drog henne i håret, men att hon visste att det inte var på riktigt. Sen skrattade hon hysteriskt...
Vi pratade väl i en 40, ganska plågsamma, minuter. Hon frågade om jul...

Jag önskar att jag kunde tala om för mamma precis vad jag tänker. Att jag inte bara mesar med och svarar undfallande så fort hon säger något helt jävla koko... Hon talade bl.a. om att, på grund av att jag spritt att hon är galen, Gudrun och Ingegärd inte lägre vill ha något med henne att göra. Det enda jag hade att säga om det var "ajdå". Kom sen på att, vad fan, Ingegärd ringde ju för att beklaga sorgen i somras, och jag var ju tvungen att säga nåt. Hon ÄR ju galen och dessutom inte alls lätt att umgås med just nu!

Sen ringde jag till syster.
Talade om att jag fått tag på mamma. Vi pratade lite granna om det hela. Syster skulle försöka ringa mamma i helgen. Hon tyckte att det kanske var dags att någon talade om för mamma att hon faktiskt är galen! Jag hoppas hon klarar det bättre än jag!
Classe verkade förresten hämta sig bra efter operationen. Det var visst lite lurigt med hur mycket man kan äta och vad, men annars så... Skönt!

Veterinärtorsdag

Ja, jag vet att jag är sen... Det var så jäkla mycket förra veckan, och i helgen har jag inte haft datorn uppkopplad.

Var i alla fall till veterinären med Lynx igen i torsdags. Hans haka blir inte bättre. Hon skrev ut antibiotika, som han nu ska äta i 14 dagar. Jag köpte i fredags och har gett honom sen dess. Tabletterna kostade svinmycket (över 300:- för 14 dagars medicinering), men den är speciellt anpassad för just katter. Den ska till och med vara så anpassad att ganska många katter äter tabletterna självmant. Det har det nu varit lite si och så med. Jag trodde i och för sig inte att Lynx någonsin skulle äta något sådant av sig själv, men några av dem har han faktiskt bara slickat upp från handen och svalt. Magiskt när det händer, vilket inte är ens varannan gång hittills.

Schampot har vi slutat med, tack och lov, men salvan ska vi fortsätta med till torsdag.

Den stora finnen han haft på tillväxt ser ut att vara på väg att spricka. Veterinären trodde nog att den skulle göra det förr eller senare. Uäch. Förutom det ser hakan bara värre och värre ut och blir mer och mer "smutsig"... Hoppas antibiotikan biter på eländet...