Mamma får inte vara med

på julafton. Det beslutet togs av resten av familjen. Syster försökte sen få tag på mamma utan att lyckas.

Till slut ledsnade jag på att vänta på att mamma skulle ringa till mig och höra hur det blir på julafton. Så jag skickade ett brev där jag förklarade att vi inte orkar med henne och varför. Berättade för syster att jag skickat det och läste upp det för henne. Hon tyckte det var jättebra.

I fredags kväll ringde mamma. Hon hade fått mitt brev. Hennes första fråga var "är pappa död?" Jag hade refererat till när Ingegärd ringde för att beklaga sorgen. "Nej, han är inte död" svarade jag då. "Men, det står ju här...". MEEENN ÅÅÅÅÅHHHHH! NEJ, HAN ÄR INTE DÖD!!! Tror hon till slut var med, men jag är inte säker. Tydligen så har folk dött och återuppstått på löpande band, inklusive jag.
I alla fall så talade hon om att hon ändå inte hade någon lust att komma på julafton. Det var ju bra...

Vi pratade bara i 3 minuter. Men då var det "avklarat".

Berättade även för psykosvården att mamma inte får vara med och att jag skickat ett brev. De förstod. De har lyckats få tag på mamma och fick henne att bestämma en tid då de ska komma över till henne den 7/1 - kontaktpersonen och läkaren. Vi får väl se...