Familjelördag

I alla fall till hälften...

Mamma drog ju ur kontakten till telefonen för snart två månader sedan. Sen dess har både syster och jag ringt några gånger utan resultat. Jag har nästan börjat tycka det var lite oroligt för det var så länge sen någon hade kontakt med henne. I lördags ringde jag igen - och hon svarade... Jag ångrade genast att jag ringt, för det var samma jävla skit "som vanligt".

Fast nu talade hon minsann om att hon insett att hon varit fullkomligt galen. Men nu var det mycket bättre... Hon talade om att hon hörde röster och att det kändes som om någon drog henne i håret, men att hon visste att det inte var på riktigt. Sen skrattade hon hysteriskt...
Vi pratade väl i en 40, ganska plågsamma, minuter. Hon frågade om jul...

Jag önskar att jag kunde tala om för mamma precis vad jag tänker. Att jag inte bara mesar med och svarar undfallande så fort hon säger något helt jävla koko... Hon talade bl.a. om att, på grund av att jag spritt att hon är galen, Gudrun och Ingegärd inte lägre vill ha något med henne att göra. Det enda jag hade att säga om det var "ajdå". Kom sen på att, vad fan, Ingegärd ringde ju för att beklaga sorgen i somras, och jag var ju tvungen att säga nåt. Hon ÄR ju galen och dessutom inte alls lätt att umgås med just nu!

Sen ringde jag till syster.
Talade om att jag fått tag på mamma. Vi pratade lite granna om det hela. Syster skulle försöka ringa mamma i helgen. Hon tyckte att det kanske var dags att någon talade om för mamma att hon faktiskt är galen! Jag hoppas hon klarar det bättre än jag!
Classe verkade förresten hämta sig bra efter operationen. Det var visst lite lurigt med hur mycket man kan äta och vad, men annars så... Skönt!