Mamma får inte vara med

på julafton. Det beslutet togs av resten av familjen. Syster försökte sen få tag på mamma utan att lyckas.

Till slut ledsnade jag på att vänta på att mamma skulle ringa till mig och höra hur det blir på julafton. Så jag skickade ett brev där jag förklarade att vi inte orkar med henne och varför. Berättade för syster att jag skickat det och läste upp det för henne. Hon tyckte det var jättebra.

I fredags kväll ringde mamma. Hon hade fått mitt brev. Hennes första fråga var "är pappa död?" Jag hade refererat till när Ingegärd ringde för att beklaga sorgen. "Nej, han är inte död" svarade jag då. "Men, det står ju här...". MEEENN ÅÅÅÅÅHHHHH! NEJ, HAN ÄR INTE DÖD!!! Tror hon till slut var med, men jag är inte säker. Tydligen så har folk dött och återuppstått på löpande band, inklusive jag.
I alla fall så talade hon om att hon ändå inte hade någon lust att komma på julafton. Det var ju bra...

Vi pratade bara i 3 minuter. Men då var det "avklarat".

Berättade även för psykosvården att mamma inte får vara med och att jag skickat ett brev. De förstod. De har lyckats få tag på mamma och fick henne att bestämma en tid då de ska komma över till henne den 7/1 - kontaktpersonen och läkaren. Vi får väl se...

Rapport från en toalett

Nej, riktigt så illa är det väl inte, men nästan...

Min dåliga mage vägrar ge med sig helt. Vet inte vad det är. Blod i avföringen är enligt Sjukvårdsupplysningen hemorrojder. Vårdcentralen trodde det var bakterier, men hittade sen inga och säger nu att de inget mer kan göra - alla mina värden var bra, så jag är i princip frisk. Att jag fortfarande har diarré är inte bra och att det forfarande kommer blod... Detta var i torsdags. Då fick jag också sluta med antibiotikan jag fick mot bakterierna jag inte hade.

Sen dess har magen faktiskt blivit mycket bättre. Jag pytsar i mig hälsofil, A-fil och ProViva i mängder och äter kokt ris med eller utan tonfisk, pulvermos, soppor och vitt bröd med kokt skinka. I helgen har jag bara varit på toa på nätterna och det har känts bättre för var gång och inget blod har det kommit.

Men imorse var magen helt rutten igen. Var på toa två gånger inatt och två gånger på morgonen och jag är fortfarande lika lös...

Jag får nog snart ge mig och erkänna att det inte blir bra, men först vill jag faktiskt ha julafton. Är det fortfarande lika ruttet efter julafton får jag ringa Sjukvårdsupplysningen och höra vad jag ska göra. Det blir väl akuten, eftersom Vårdcentralen har "tvått sina händer"...

Kassa magar i familjen

Både Lynx och jag lider av dåliga magar.

Lynx fick rutten mage av antibiotikan mot aknen. Han blev dålig redan morgonen efter att vi började med tabletterna. Han kräktes ut halva magen på lördagen. Sen blev han lös i magen och det var äckligt. I torsdags kräktes han igen, så jag ringde Bagarmossen på fredagen. Fick åka dit och inhandla dietmat för känsliga magar och en pasta (inte den italienska sorten) som ska ätas 2-3 gånger om dagen för att stoppa upp.
Hans mage verkar nu bättre och jag slutade tvinga i honom pastan igår. Jag hoppas det räcker, för jag är trött på att pytsa i honom saker.

Min mage började i mitten på förra veckan. Lite magknip och lite lös. Sen blev det gradvis lite mer och lite värre. Igår alternerade jag soffa och toalett hela dagen. Och inatt har det knipt till och från och hållit mig vaken (det var visserligen inte det enda som höll mig vaken - att jag drömde om att mamma kissade överallt hjälpte nog inte). Usch.
Nu har jag inhandlat magmedicin, så förhoppningsvis ska magen bli snäll och fin igen.

MEN DET BLIR INGEN KÖR FÖR ALLA PÅ CENTRALEN FÖR MIG IDAG!!

Ifall det smittar vill jag inte träffa Jenny (eller Titti och Hampus som ska komma och titta på) och få henne sjuk.
Det är SKITTRÅKIGT! Jag som köpt en vit top att ha på mig och allt...

Familjelördag

I alla fall till hälften...

Mamma drog ju ur kontakten till telefonen för snart två månader sedan. Sen dess har både syster och jag ringt några gånger utan resultat. Jag har nästan börjat tycka det var lite oroligt för det var så länge sen någon hade kontakt med henne. I lördags ringde jag igen - och hon svarade... Jag ångrade genast att jag ringt, för det var samma jävla skit "som vanligt".

Fast nu talade hon minsann om att hon insett att hon varit fullkomligt galen. Men nu var det mycket bättre... Hon talade om att hon hörde röster och att det kändes som om någon drog henne i håret, men att hon visste att det inte var på riktigt. Sen skrattade hon hysteriskt...
Vi pratade väl i en 40, ganska plågsamma, minuter. Hon frågade om jul...

Jag önskar att jag kunde tala om för mamma precis vad jag tänker. Att jag inte bara mesar med och svarar undfallande så fort hon säger något helt jävla koko... Hon talade bl.a. om att, på grund av att jag spritt att hon är galen, Gudrun och Ingegärd inte lägre vill ha något med henne att göra. Det enda jag hade att säga om det var "ajdå". Kom sen på att, vad fan, Ingegärd ringde ju för att beklaga sorgen i somras, och jag var ju tvungen att säga nåt. Hon ÄR ju galen och dessutom inte alls lätt att umgås med just nu!

Sen ringde jag till syster.
Talade om att jag fått tag på mamma. Vi pratade lite granna om det hela. Syster skulle försöka ringa mamma i helgen. Hon tyckte att det kanske var dags att någon talade om för mamma att hon faktiskt är galen! Jag hoppas hon klarar det bättre än jag!
Classe verkade förresten hämta sig bra efter operationen. Det var visst lite lurigt med hur mycket man kan äta och vad, men annars så... Skönt!

Veterinärtorsdag

Ja, jag vet att jag är sen... Det var så jäkla mycket förra veckan, och i helgen har jag inte haft datorn uppkopplad.

Var i alla fall till veterinären med Lynx igen i torsdags. Hans haka blir inte bättre. Hon skrev ut antibiotika, som han nu ska äta i 14 dagar. Jag köpte i fredags och har gett honom sen dess. Tabletterna kostade svinmycket (över 300:- för 14 dagars medicinering), men den är speciellt anpassad för just katter. Den ska till och med vara så anpassad att ganska många katter äter tabletterna självmant. Det har det nu varit lite si och så med. Jag trodde i och för sig inte att Lynx någonsin skulle äta något sådant av sig själv, men några av dem har han faktiskt bara slickat upp från handen och svalt. Magiskt när det händer, vilket inte är ens varannan gång hittills.

Schampot har vi slutat med, tack och lov, men salvan ska vi fortsätta med till torsdag.

Den stora finnen han haft på tillväxt ser ut att vara på väg att spricka. Veterinären trodde nog att den skulle göra det förr eller senare. Uäch. Förutom det ser hakan bara värre och värre ut och blir mer och mer "smutsig"... Hoppas antibiotikan biter på eländet...

Ängeln i rummet

Hade tänkt skriva igår, men hann inte på jobbet och orkade inte då jag kom hem... Har årets största deadline nu före jul - alla tidningar ska vara klara samtidigt... Hurr...

I alla fall så kom Eva Dahlgren till Kör för Alla i måndags. Vi sjöng Ängeln i rummet för henne och hon blev rörd och glad och sa att så hade hon aldrig hört den framföras tidigare. Sen sjöng hon den för oss också. Det var kul.

Snart är det terminsavslutning (den 8:e) och då blir det konsert på Centralen.

Sovrumsuppdatering

Har ju alldeles glömt bort att visa upp det näst sista steget i mitt sovrumsfixande...

Grunt skåp mellan säng och hörndataskåpet i samma höjd och färg som sänguppbygganden, så klart...




Krokar på kortänden av sängen, mot byrån till...




Och draperi för öppningen...



Det som återstår nu är att tömma gamla, röda byrån på mina collagepärmar och flytta in den under sängen (för att fylla den med mindre intressanta saker). Tyvärr så upptäckte jag ett irriterande misstag med nya skåpet... Mina collagepärmar, som jag tänkt ha däri, ryms inte. De är för stora och skåpet för grunt... Så tröttsamt att jag inte mätte det - jag var så nöjd att jag hittade ett skåp som passade... Suck. Därför står byrån fortfarande kvar med sitt innehåll tills vidare.

Ja, sen återstår ju även frågan om huruvida jag ska göra något åt trappan...

Lynx gillar inte veterinären

Han gillar inte heller bilen. Eller transportboxen, för den delen... Men, måste man, så måste man...

Lyckades väl halvdant med behandlingen dårå - eftersom han inte heller gillade schamponeringen... Såg väl ingen direkt förbättring efter salva- och schampokuren. Knölen hade visserligen gått ner, men istället utvecklades en gigantfinne...



Då var det väl tur att vi hade ett återbesök hos en veterinär som var lite mer kunnig i ämnet än den tidigare.

Hon klämde ut hans jättefinne - det var äckligt. Hon sa att man kan klämma dem, bara man tvättar riktigt rent efteråt. Bra att veta!
Sen blev Lynxegubben rakad om hakan också. Hon tyckte det var så svårt att se med pälsen där. Plus att det är lättare att schamponera och smörja då det är rakat. Rakad såg hans haka ännu värre ut med klämda finnar och pormaskar... Snutten.





Så nu håller vi på med ännu en kur med salva och schampo. Jag har fått med mig en tratt hem att sätta på Lynx efter schamponeringen. Schampot ska ju då sitta i 5-10 minuter, och med tratten kan jag släppa iväg honom under tiden. Han är inte road. Efter två behandlingar har han fortfarande inte kunnat gå framlänges med tratten på - han backar...

Vi får hoppas att det hjälper den här gången! Fast igår såg jag att det började bildas en ny jättefinne...

Nästa torsdag ska vi tillbaka till veterinären igen. Hurra!

Det är mycket nu...

Jag hinner inte riktigt med i mitt bloggande, känner jag. Märkligt så riktiga-livet kan ta över så...

Helena var nere i helgen - fredag till söndag. Det var riktigt trevligt. Vi åt mat, bubblade och babblade, besökte IKEA och nya inredningsgallerian bo:x (mycket snyggt fanns där) och så drack vi rödvin, åt ost och kex och såg dålig tv. Helt okej, alltså.

Till IKEA kom jag med Monika förra veckan också på en mellandagssnabbis.

Har jag nämnt att IKEA är min favoritaffär?

Sen är det ju kören varje måndag. Var själv förra gången, för Jenny var apsjuk. Igår var hon dock med igen. Nästa gång ska vi sjunga Ängeln i rummet för Eva Dahlgren.

Jag har varit ner i Mölnbo och satt på vinterhjul på bilen (har jag skrivit det redan, kanske?). Och Classe har opererat magsäcken.

Jag har försökt få tag på mamma, men inte lyckats. Hon svarar inte i telefon. Jag får nog skicka ett vykort och se om jag kan få henne att ringa.

Och så har Lynx och jag varit till veterinären igen med hans svarthaka. Återkommer om det!

Ikväll (alldeles snart) blir det ishockey igen. Djurgården-Brynäs på Hovet. Yeehaa! Vi är en hel flock från jobbet som ska med. Kul!

Stackars Felix

som aldrig får vara med... Men han är ju så liten och "välartad"...
Fast han biter matte i näsan på mornarna...

Kattnosar och katthakor

Lynx nos har blivit bättre och bättre med tiden, faktiskt. Skönt för nojjiga matte, som var rädd att han skulle ha skavt ner skinnet för långt och inte skulle få tillbaka pälsen...

Nosen i mitten av oktober - bara lite päls saknas mitt på



Svarthakan, däremot, har bara blivit sämre. Det blev ordentliga "pluppar", som man kunde ta tag i och dra loss (jag gjorde det bara en gång). Jag kollade upp alla möjliga sätt att få det bättre - och det fanns många. Alla matskålar byttes ut till keramik, då plast kan samla bakterier. Synd på puff-masken, bara, den kan jag ju inte göra något åt...



Provade med att smörja in det med aloe vera gel. Det blev ingen skillnad efter en vecka, så jag slutade. I måndags hade det blivit sämre och han fick som små knölar under huden. Jag gick till apoteket och köpte K-Hex-spray med klorhexidin och aloe vera. Började behandla häromdagen.



Vet inte om det skulle gjort någon skillnad, för jag har läst att om det blir inflammerat eller sårigt ska man vända sig till veterinären. Bokade tid i tisdags och fick komma igår. Nu har vi fått schampo och salva som vi ska behandla med.

Schamponerade för första gången igår kväll. Det gick sådär. Meningen är att han ska sitta med schampot i under 5-10, minuter. Riktigt så lång tid gick det inte, men vi får hoppas att det hjälper i alla fall. Salvan ska på morgon och kväll i en vecka. Nästa måndag ska vi på återbesök.

Naturligtvis tycker jag att han blivit "skabbig" runt nosen igen. Ovanpå läker fortsätter det att läka, men på sidorna... Äsch...

Halloween

Mörkaste november lyses upp av ilsket glödande pumpor... Eller nåt...

Jag var i alla fall på spökfest hos Jenny & Göran & Hampus & Adam. Hampus hade sett fram emot festen i flera veckor och åt sen så mycket godis att han fick ont i magen. Jenny och Göran hade pyntat och fixat något enormt. Det var riktigt coolt. Maten, vinet och sällskapet var inte illa det heller. Jag var hemma vid midnatt, så det var ju inget general-party (blir ju inte det med småbarnsföräldrar), men det var riktigt kul ändå.

Jag skulle ha varit "död nunna", men ångrade mig.
Det blev istället lite punksmink...



Punkade vingar...



och till sist en PUNKÄLVA...

Snart färdig...

Var "duktig" i helgen också och fick på både kontaktplast och lister. Är rätt nöjd med färgen på både det ena och det andra, faktiskt. Det matchar golvet ganska bra ändå. Hade tänkt ha lister runt själva öppningen också, men de räckte inte (och då hade jag ändå räknat rätt på antalet löpmeter... men listerna var kapade alldeles tokigt).

Det som återstår är "draperi" framför öppningen och eventuellt kontaktplast på stegen på trappan också.

Vidare äventyr i sovrummet

Kanske inte riktigt så spännande som det låter...
Det var bara jag som fortsatte arbetet med sänguppbyggnaden.

Var iväg och köpte en tunn spånskiva i fredags. Fick den tillsågad för en hutlös summa, men det fick det vara värt. Släpade hem eländet, la den på vardagsrumsgolvet och snubblade över den några gånger på fredagkvällen.

I lördags skruvade jag fast spåskivorna på uppbyggnaden. Låter enkelt, men det var en hel del arbete med att få fast extra reglar först. Och sen var skivorna förstås inte riktigt i rätt storlek ändå... Fick kapa en av dem, men det gick bra.

Katterna var först grymt intresserade och ville gärna leka med skruv, bits, träbitar och annat. För att inte tala om hur kul det var att krypa in under byrån när matte skulle flytta på den. Efter några timmar hade de tröttnat totalt och låg ute i vardagsrummet och sov...

Det återstår några smalare bitar runt öppningen, men det borde inte vara några problem. Och så kantlister på alla "hörn". Fast först måste jag komma underfund med vad jag ska täcka konstruktionen med. Just nu lutar det åt kontaktplast... Vi får se!

Allt om min mamma...

Nja, kanske inte, men i alla fall...

Mamma ringde i lördags kväll. Vi pratade i 30 minuter och hon var exceptionellt rationell under hela samtalet. Inte för att det inte märktes att hon inte är frisk, men hon lät inte helgalen som hon gjorde sist.

Idag ringde sen kontaktpersonen på psykosmottagningen. Mamma hade varit där idag, minsann. Hon hade varit rationell och lågmäld hela besöket och de kunde konstatera att då går det ju inte att skriva något vårdintyg. Visserligen märks det att hon inte är frisk, men det räcker inte för tvångsvård. Även fast hon fortfarande tror att syster är död, och hade stormat ut från mötet i ilska då de envisades med att hon lever.

Hade istället läkaren varit med i lördags kväll då kvällspatrullen var och besökte mamma... Då hade det varit en annan melodi. Då hade hon tydligen varit ganska hysterisk och osammanhängande. Däremot var det städat i lägenheten och mamma var hel och ren. Men hennes beteende hade definitivt varit nog för ett vårdintyg.

Att mamma inte berättade för mig att de hade varit där... Eller att hon skulle dit idag... Jag förstår inte. Förmodligen är det någon form av "spel" där hon inför mig ska vara så normal som vanligt. Jag vet inte...

Maltaresan är i alla fall ett avklarat kapitel då, eftersom hon skulle åkt igår. Om jag nu inte fått fel för mig...

I alla fall kan de på psykosmottagningen inte göra så mycket mer i nuläget, annat än att fortsätta försöka ha kontakt med mamma. De ville också gärna att jag ber syster ringa mamma och talar om att hon lever... Det kunde jag väl göra...

Säng, säng, säng

Äntligen var det dags för nästa steg i "färdigställandet" av lägenheten. Pappa kom över igår för att hjälpa mig att bygga upp sängen igen. Det blev ju, av naturliga skäl en lite mindre konstruktion än i Högdalen. Det blev väl inte heller riktigt lika snyggt, eftersom jag använde de gamla benen och de var inte gjorda för denna variant. Men, jag är grymt nöjd i alla fall.

Sovrummet före


Med konstruktionen färdig - stadig som sjutton


Sovrummet delfärdigt


Det är ju inte helt färdigt ännu. Det ska till väggar på konstruktionen - det är inte meningen att man ska se inunder. Ska försöka få till samma tapeter och golv som redan finns i rummet. Får se om jag har tapeter kvar....

Ääääääsch

De ringde från psykos-gänget igen igår eftermiddag. Mamma hade inte öppnat, eller så var hon inte hemma. Jag hoppas på det sistnämnda. De hade i alla fall lämnat en lapp i brevlådan om att hon skulle kontakta dem... Har ingen aning om varför, när mamma vägrar ha kontakt med dem. Fortsättning följer...

Mötte sen upp Monika och tog en inte-så-lång-som-vi-tänkt promenad utmed Årstaviken. Regnet hängde i luften. Sen kände vi oss duktiga(re) och gick och åt pizza... (Fast det var bara jag som åt pizza - Monika åt sallad.)
Monika följde med hem och hälsade på katterna. Jag blev så glad att Lynx i alla fall inte blivit skygg för henne igen. Pust.
Sen blev det en liten shoppingtur till Flemingsberg. Monika hade glömt sitt kort, så jag fick betala... Gumsan! När jag sen kom hem igen fick jag åka Årsta runt några varv för att hitta parkering. Det är första gången det varit så fullpackat med bilar. Hamnade långt borta vid Harley Davidson - hoppas i alla fall jag fick parkera där...

Uuuuuuusch

För en timme sen, nästan precis, ringde mammas kontaktperson på psykosvården. De stod utanför mammas port och kom inte in....

Kontaktpersonen ringde mig igår. Mamma skulle har varit där igen, men dök inte upp. Då hon fick tag på mamma på telefon hade mamma sagt något om att hon inte hann och så hade hon lagt på luren. Nu frågade de mig om jag tyckte att de var dags att med polisen hämta mamma? Hon tas då till en läkare, som utvärderar henne och skriver ett vårdintyg. Detta innebär i sin tur att hon kan tas in för vård mot sin vilja.
Min första reaktion var "jag vet inte...". Men sen insåg jag ju att det vet jag visst. Mamma blir inte bättre utan medicin, utan bara sämre. Och så den där jävla Malta-resan som ligger och lurar i bakgrunden.... Så det var bara att säga ja!

Nu försökte de komma in till henne. Hon svarade inte på telefon och inte heller på porttelefon. De fick portkoden av mig och sen har jag inte hört något...

Lynx trasiga nos - forts...

Lynx har nästan slutat drömma mardrömmar nu... Tack och lov!
Och nosen den verkar läka...

Skorpnos den 25:e september


Och lädernos den 28:e...


Lädernosen gör mig lite orolig, för jag vet inte om det är bra eller inte. Tänk om det inte växer ut någon päls igen - om han skrapat ner så mycket att hårsäckarna är borta. Fast igår kväll hade läderskorpan spruckit lite, så det känns väl som om det fortfarande är ett pågående "projekt".

Har dessutom hittat ett sår till. Detta sitter på ena bakbenet mellan hälen och tån... Det är ett sår, som håller på att läka, och under det är det som en knöl. Jag har försökt jämföra med andra benet om det ska vara en knöl där, men Lynx är inte så förtjust i att man håller på och drar i hans fötter. Fast han visar inget obehag då jag håller på och pillar runt såret, så...

Känner att jag kanske borde ta honom till veterinären. Det är mycket nu med alla skador och svarthakan dessutom. Men jag vill inte utsätta honom för det också... Fy vad det är jobbigt att vara matte ibland!

Back from Barcelona del 2

Ja, åkte ju och hämtade katterna från deras pensionatvistelse igår.

Det hela började med att den dunken med spolarvätska jag hade bak i bilen välte och sprack i två delar. Fick stanna till, för jag kände ju lukten. Bilens bagageutrymme är så fullkomligt indränkt med spolarvätska att det droppar om bilen... Och som det luktar...

Kom i alla fall ut till Hasseludden till slut och fick träffa gosingarna för första gången på 1,5 vecka. Felix mådde hur bra som helst och kom genast ut och hälsade.
Lynx däremot mådde inte så bra. Han kom fram efter att jag ropat på honom. Han var mager - har inte ätit på hela tiden. Och så har han i panik vid ett flertal tillfällen skrapat upp halva nosen för att komma undan alla skrämmande obekanta människor. Sin medicin har han fått, men det var väl det enda positiva med det hela... När han sen kom hem låg han och jamade i sömnen och även när han vaknat - det var så jag trodde han hade ont någonstans. Det lugnade ner sig lite granna framåt kvällen, så det går nog över.

Mitt stackars mattehjärta klarar inte sånt här...

Lynx trasiga nos...

Back from Barcelona

Har haft en riktigt skön vecka i Barcelona. Det var välbehövligt att komma bort från allt elände med mammor, jobb och stress.

Fast det började med 6 timmars försening på Arlanda. Den var ingen höjdare. Vi har gått runt hela veckan och uttryckt vår frustration med "Fuck Stirling" (bolaget vi flög med). Enligt gissningar i företaget finns inte Stirling nästa år... De verkar ha problem. I alla fall...

Hotellet, som flådigt nog hette Ritz Barcelona, var visserligen 4-stjärnigt, men deras glansdagar var avlägsna. Speglarna i hissen var spruckna. Stuckaturen i rummen trasiga. Handdukshängare satt löst. Mitt rum var dessutom en garderob med utsikt över en innergård á 5x2 meter med plasttak.

Mitt hem garderoben - förlåt, rummet...

Frukostbuffén däremot var inte alls illa. Jag åt äggröra och bacon varje morgon, bröd med diverse tillbehör och avslutade alltid med en chokladcroissant.

Jag behövde vila, så vistelsen började med två hela dagar på stranden med det soldyrkande folket... Senare blev det ytterligare en dag. Skyller på bakfyllan som gjorde att jag inte orkade annat än att ligga under parasollet...

La Barceloneta

Har förstås gjort en hel del annat också. Man måste ju vara kulturell i Barcelona - det finns ju så mycket av den.

Gjorde en utflykt med tåg några mil upp i bergen till Montserrat. Det är ett kloster som ligger högt uppe på en märkligt formad bergvägg. Stort och häftigt. Vi åkte linbana upp till klostret - det var en lätt svindlande historia.

De små gula plupparna är linbanan

Barcelona är ju även full av Gaudí-kreationer. Såg lite fler av dem i år än förra gången... Smurfhusen och Park Güell. Det är så häftigt.

Smurfhus

Detalj från Park Güell

Man går mycket också. Det går utmärkt att åka tunnelbana, men det känns roligare att se stan även på väg dit man ska. Man får se så mycket mer. Men man får ont i fötterna på vägen... En av de längre promenaderna var till Botaniska Trädgården, Olympiastadion och Nationalmuseet. Botaniska Trädgården var torr, Olympiastadion imponerande och Nationalmuseet gigantiskt.

märklig växt på Botaniska Trädgården

"Hållaren" för den olympiska elden

Dansande plåtmadam på museet

Man kan ju heller inte vara i Spanien utan att äta en massa. Vi åt en hel hord med tapas - trots att de säger att tapas inte hör till i Katalonien - och annat gott. Bästa maten fick vi på den gemensamma middagen då företaget bjöd. Vi gick till Barcelonas Buda Bar. Notan gick på över 20.000:-.

Perfekt tillagat lamm

Sista kvällen bjöd på regn och festivalstämning - hur nu det går ihop. Det var stort party på stan med fyrverkerier och fullt med folk när vi skulle ut och äta. Hade det inte varit för regnet hade det varit ännu trevligare. Jag blev tråkad för att jag haft med mig ett paraply, men det var rätt behagligt...

Fyrverkerier (duh)

Det "enda" jag inte gjort i Barcelona, som man brukar göra, är att shoppa. Jag köpte en enda sak - en bling-ring i silver och röd emalj för hela 30:-. Och så en flaska Baileys på flygplatsen på vägen hem. Men jag var inne på Jimmy Choo, Dolce & Gabbana och Hugo Boss bara för att titta. De öppnar dörren åt en när man ska in ut, förutom på Boss (de är så "billiga"). På Jimmy Choo har de inte ens priserna utsatta...

Kom hem trött som ett djur vid midnatt i lördags, men det var det värt.

Sista (?) inlägget innan Barcelona

Ja, imorgon bär det av för en vecka i Barcelona med kollegorna på jobbet. Det ska bli otroligt skönt med lite frånvaro från Sverige och allt "stök" under sommaren.

Igår när jag kom hem var det ju tomt på katter i lägenheten... Att jag skulle tycka det var konstigt, det visste ja, men jag tyckte det var SKITJOBBIGT! Och så fick jag dåligt samvete för att jag inte sagt hejdå ordentligt då jag lämnade dem... Pust och suck!

För övrigt är läget väl okej. Har pratat med Hellas, mammas nya kontaktperson på psykosvården, ett par gånger i veckan. Mamma skulle ju varit dit och pratat i fredags, men dök inte upp. Sen har inte Hellas fått tag på henne. Det gjorde ju mig lite orolig, men jag fick tag på mamma i lördags och då var hon väl varken bättre eller sämre. Hellas verkar nästan oroa sig mer än jag - men det kanske är min okunskap som "spökar". Nu i veckan fick de dock kontakt och mamma ska dit på onsdag. Jag ska ringa Hellas då jag kommit hem igen. Fortsättning följer...

Syster ringde i morse. Det var för länge sen vi pratade... Hon, och de andra, mådde väl som vanligt. På jobbfronten fanns det nu dock bokstavligen ett slut i sikte. Hon åker till Kroatien nästa vecka för att lämna över sitt jobb. Sen är hon "arbetslös" när hon kommer hem igen... Pratade en bra stund om mamma, förstås.

Nu ska jag strax in till stan för att växla lite pengar och köpa strumpor - min byrålåda är märkbart fattig på hela strumpor.

Huvaligen, vilken konstig/jobbig dag

Jag lämnade katterna till Kajsa på Hasseluddens Kattpensionat i morse. Det var nervöst. Felix pep hela vägen dit och Lynx var förvånansvärt tyst - dvs han tjöt bara ibland. Kajsa är otroligt trevlig och jag har fullt förtroende för henne. Katterna, däremot, vet jag inte om de håller med. Felix var ute och kikade runt i stugan så fort han kom dit. Lynx gjorde en liten lov runt buren, men gick sen snabbt in i sin transportbox igen. Sen låg han där... Det gjorde ont i matte-hjärtat. Fast jag är ganska säker på att de kommer att ha det hyfsat i alla fall.

Hur ska matte klara två hela kvällar/nätter/mornar utan katter...???

Svarthaka

Lynx har fått vad jag anar är svarthaka. Det är som acne för katter och sätter sig ofta på hakan, därav namnet. Han har massor av svarta kluttar på just hakan, dårå. Jag misstänker att de kommer ifrån AeroKat:en (plast är inte bra vid svarthaka), vilket är ironiskt nu när den bara används 1 gång om dagen...

Lynx verkar inte särskilt berörd av det, och vad mina efterforskningar kunnat ge är det heller inget farligt som sådant. Det är om det blir inflammerat och sårigt som man måste till veteterinär för behandling.

Har läst en massa knep på kattforumet om hur man får bort det - olivolja, klorhexidin, alsolsprit, aloe vera gel. Jag testar just nu det sistnämnda, för det var vad jag hade hemma. Får väl se om det hjälper något. Är lite nojjig över att mitt ständiga pillande ska göra det värre (bakteriestinna naglar)... Men det är ju så svårt att låta bli - jag vill ju får bort eländet.

Är naturligtvis också orolig för att det ska bli värre under pensionatvistelsen. Fast det kan jag ju förstås inte göra så mycket åt ändå... Får ta det då jag kommer hem igen i så fall.

Är det inte det ena, så är det det andra...

Är så äckligt förkyld

Igår eftermiddag började jag nysa som sjutton och blev tät som Londondimman i näsan. Trodde det var färgen som de använder till att måla om fönstrena på kontoret med. Det var det inte. Kom hem och blev inte mindre tät i näsan. Sen fick jag feber också...

Sov skitdåligt och spenderade större delen av tidiga morgonen i soffan framför tv:n. Somnade så klart om med, typ, 45 minuter till godo. När väckarklockan sen ringde 6:30 var jag alldeles zonkad. Fast jag hade ingen feber längre. Man får vara tacksam!

Nu rinner snoret i strida strömmar. Näsan är som fnöske, trots att jag smörjer in den hela tiden. Men på det stora hela är jag inte så deppig för detta. Idag kan jag gå hem tidigare och i helgen kan jag gott göra ingenting och kurera mig. Förhoppningsvis är det mesta borta till nästa lördag då flyget till Barcelona går.

Tror min flytt till Årsta har ställt till det med mitt immunförsvar. Detta är andra, eller tredje, gången jag är förkyld sen flytten i december förra året. Det måste vara att jag inte längre åker kommunalt, och därför inte utsätter mig för virus och baciller hela tiden. Jag är inte van att vara sjuk mer än kanske en gång om året. Men, jag får väl vänja mig, helt enkelt...!

Ett gott skratt förlänger livet

finns det dom som säger. Det kan väl i alla fall inte förkorta, tänker jag...

Var på Standup Comedy igår på Boulevardteatern med Jenny och Cicci. Roligast var Magnus Betnér och Kodju Acolor. Gratis popcorn ingick i biljetten, men jag ville inte ha några, för jag var så mätt. Innan hade vi nämligen ätit och druckit gott och på Grogg (gamla Strykjärnet).

Skrattade i alla fall mer under kvällen än jag gjort på flera veckor. Det var inte bara komikernas förtjänst, utan även sällskapet.

Balkongen är färdig...

Gjorde ett sista ryck i helgen. Nu är den så färdig den kommer bli i år. Själva konstruktionen är helt klar. Det som fattas är hyllor för katterna att gå på och lite utsmyckning i form av någon växt eller två. Skulle vilja ha murgröna som klättrar, men det är giftigt, så det går ju inte.

Balkongen inifrån lägenheten (innan den var färdig)...




Planket - det sista på själva konstruktionen...




Och Felix textar hållfastheten...

Skor, skor, skor

Var runt halva södra Stockholm (eller till Farsta och Sickla i alla fall) igår för att shoppa bl.a. mat och strö åt katterna och buntband till balkongen.

Jag letade även ett par skor av något lite finare slag att ha med till Barcelona. Jag äger inga finskor och känner ett behov av att göra det. Det var rea lite här och var på skobutikerna, vilket ju var trevligt. Jag hittade nu inte riktigt vad jag var ute efter, vad nu det egentligen var... Men... DET FINNS JU SÅ MÅNGA SNYGGA SKOR!! Jag har aldrig varit någon riktig skofetishist - har ett gäng sneakersliknande saker, ett gäng kängor och ett gäng sandaler/tofflor. Det är allt. Men nu såg jag lågskor och kängor och stövlar och sneakers... Åh, det fanns så mycket...

Fast jag vet ju att det finns en anledning till varför jag har så få skor. Jag använder bara samma hela tiden. Men jag kanske kunde variera mig lite...!?

Helt kunde jag inte låta bli skorna, fast jag borde sparat pengarna till Barcelona. Men de var så billiga... Köpte ett par lite "partyaktiga" sneakers i svart lack och rött som brodyrmönstrat tyg för 49:- och ett par finare svarta/gråa skor med liten klack och snörning för 49:-.

Kom på sen igår kväll, när jag borde sovit, men istället filosoferade över dagen, att jag borde ha köpt ett par nätta sandaler istället. De hade nog mer passat in på vad jag var ute efter från början.

På livsfronten intet nytt... (typ)

Helgen var ganska bra. Hade städdag i lördags - lite mer än jag brukar, för jag skrubbade badrum förutom den vanliga dammsugningen. Och så fixade jag en gnutta mer på innätningen på balkongen (täppte för den sista springan mot taket). I söndags satt jag och läste hela dagen. Borde väl ha gjort mer på balkongen, men det var rätt skönt att låta bli.

I lördags kväll ringde mamma. Hon var som vanligt i halvt upplösningstillstånd, men ville inte säga rätt ut vad det var. När hon sen fick klart för sig att jag pratat med far för inte så länge sen blev hon väldigt fundersam och sa att då fick vi avvakta. Jag undrar om hon inte glömt bort att jag talat om att pappa inte är död...
Hon berättade att hon varit på psykosmottagningen. Det hade gått så bra. Låtsaskompisen Johan (som hon fortfarande är hemligt förlovad med) är visst inte död längre, för hon sa att hon träffade/pratade med honom. Jag talade inte om för mamma att jag pratat med dem på psykosvården och att Johan ju just hade dött då hon var där.
Hon tyckte också att jag fick ringa lite. Nu var det bara hon som ringde, och vi hade ju sagt... Jag fick påminna henne om att vi just inte bestämt något alls.

Igår var jag med Felix till Bagarmossen och vaccinerade honom. Hon som gav sprutan tittade i öron, ögon och mun på honom också, och sa att han hade början till tandsten. Det borde åtgärdas hyfsat snart. Om Felix har lite tandsten måste Lynx ha massor, för han ser inte alls lika fin ut i munnen som Felix...

Efter jobbet idag ska jag köpa ett nytt minneskort till mobilen. Vill kunna spara ner musik att ha med till Barcelona.

Jag borde nog döpt bloggen till något annat

för det handlar visst lite mer om mamma än jag tänkt...

Igår ringde mammas nya kontaktperson i psykosöppenvården. Mamma hade, tro't eller ej, varit och träffat sin gamla kontaktperson igår. Hennes nya kontaktperson hade fått träffa henne lite kort och ville prata med mig. Så det fick hon göra. Mamma hade skrattat hysteriskt, gråtit under samtalet med kontaktpersonen och betett sig allmänt maniskt. Hennes låtsaskompis Johan var visst död nu också.

Den 5 september ska mamma tillbaka och prata med sin nya kontaktperson. Det verkade som om hon ville att jag skulle "ha koll" på mamma tills dess. Jag har faktiskt ingen lust att ha någon koll på mamma. Jag vill inte prata med henne - jag orkar inte.

Jaja... vi får väl se vad som händer...

Oroade mig naturligtvis för att hon skulle ringa sen på kvällen, men det gjorde hon inte.

Äntligen måndag

Har det hänt något i helgen? Nä...

Städade i lördags och åkte sen till Sickla Köpkvarter och lallade runt lite (köpte bl.a. solskyddskräm inför Barcelona-resan i september). Sen har jag suttit på sofflocket och glott på OS och käkat vindruvor. Det regnade större delen av helgen, så inget blev det gjort på balkongen heller. Latarsel...

Jenny och jag har bestämt att testa på att sjunga i kör. Det kör igång i slutet av september (Kör för alla! med Caroline af Ugglas). Himla kul och spännande... Kommer väl gå hemma och tralla sen. Katterna uppskattar inte när matte sjunger, men jag hoppas det inte beror på mattes sångröst...

Felix har förresten varit übergosig hela helgen. Så fort jag satt mig ner i soffan (vilket jag ju gjort mest hela helgen) har han kommit och lagt sig på mig. Lynx har fått ligga bredvid. Snusisarna...

Mamma har en låtsaskompis

Ja, mamma ringde ju härom morgonen. I förrgår fick jag tag på henne. Hon hade ringt för att tala om att min pappa var död, dårå... Men det visste jag ju redan att han inte var... Hon blev förvånad - vem är det då som är död? Hon frågade Johan, som satt bredvid. Johan är mammas låtsaskompis (de är hemligt förlovade). Det var ett märkligt samtal, för hon pratade hela tiden med Johan vid sidan av.

Annars är det full rulle på jobbet igen. Igår och idag har jag inte haft tid för något annat än jobb. Tänk att man ska vara tvungen att arbeta på jobbet också!

Var och hälsade på hos Hasseluddens Kattpensionat igår. Hon som har pensionatet är jättetrevlig och jag tror nog katterna kommer att trivas med henne. Boxarna var visserligen lite små - och jag är ju orolig för att katterna inte ska komma överens. Men i värsta fall kommer hon att separera dem - hon har plats för det. Så det känns bra. Glömde naturligtvis fråga om hon tar extra betalt för att puffa Lynx, men då har jag ju en anledning att ringa lite närmre avlämning...

Och så är det fredag idag. Ska nog köpa något riktigt onyttigt att tugga på ikväll... Det är jag värd!

Lite glad blev jag igår ändå

Min kamera gick sönder i somras. Igår fick jag hem den nya jag köpt. En pytteliten, silvrig Panasonic-kamera för 1745:-. Den är inte av senaste modell, men den har fått höga betyg av både press och användare. Roade mig med att försöka förstå den igår kväll. Jag är ganska teknisk och brukar inte ha problem med sånt, men jag var väl trött... Dessutom är halva instruktionsboken på CD... Vem fan har med sig datorn när man är ute och fotograferar...? Nåväl. Jag lär mig väl snart ändå. Måste iväg och köpa ett minneskort idag, bara.

Mamma hade förresten ringt igår på morgonen. Hem. Jag tror inte hon har någon koll på dag och tid - jag brukar normalt jobba på tisdagmorgnar... Eller så ringer hon för att kontrollera ifall jag är hemma... I alla fall så ringde jag upp henne igår kväll. Fick inget svar, men det förvånade mig inte. Tror inte hon är så benägen att svara i telefon just nu.

Hade för övrigt sällskap av båda katterna i sängen när jag vaknade imorse. Det hör inte till vanligheten. Det brukar bara vara gose-Lynx...

Mamma är så dålig

Igår ringde Ingegärd, min morbrors änka, och beklagade sorgen...
Jag förstod ingenting och det uppstod lätt förvirring då hon trodde att hon ringt fel. Men sen fick vi ordning på begreppen. Mamma hade nämligen ringt i måndags och talat om att min pappa var död. Så nu ringde Ingegärd... Jag fick förklara att mamma är psykotisk igen.

Ingegärd tyckte det var hemskt tråkigt, så klart. Och så trist att det inte blir någon resa för mamma och kusinen till Malta i oktober. Det enda jag hade i huvudet var att: om vi alla har tur så blir det ingen resa till Malta i oktober... Mamma, som ju faktiskt ännu inte förstår att hon är sjuk, skulle nog kunna klara sig iväg på resan, men risken är att det leder till katastrof av något slag. En psykotisk, äldre kvinna i ett främmande land, med en hyfsat egocentrisk kusin som enda sällskap/hjälp... Hurr...

Och jag hade förstås eländigt svårt att somna igår. Låg bara och tänkte på vad jag skulle göra - eller inte. Ringa mamma och försöka få henne att förstå att hon inte ska lyssna på den jävla "hemliga kontakten"? Ringa till psykosvården och tala om att morsan är ännu sämre? Mamma kommer ju inte tro på mig, och vården kan ändå inget göra om mamma inte vill...

Jag är så trött...

Tröttsamma jävla bredband

som inte fungerar som det ska... Som koooolaaaaa håller det på nu...

Nåväl. Lördag. Har köpt sista virket till balkongen. Var även i Kungens Kurva och letade ny kamera. Råkade på Carina på ElGiganten. Kul. Hon och Jonas var och shoppade. Pratade lite granna (allt verkade hyfsat med dem) och sa, som vanligt, att vi måste ses...

Middagen i torsdags var, förresten, väldigt trevlig. Jag kan varmt rekommendera Enskede Wärdshus. De är supertrevliga och har riktigt god mat. Att det var buffé och inte á la carte var väl inte vad vi räknat med, men det var rejält gott ändå.

Pratade med syster igår. Hon ringde från Tyskland, där hon hälsar på bror och familj. Pratade lite om mamma. Hon berättade att mamma de senaste veckorna hade ringt och bara sluddrat i telefon några gånger och sen lagt på. Märkligt.
När jag kom hem idag hade mamma ringt och sluddrat på min telefonsvarare. Lyckades efter att ha lyssnat några gånger höra vad hon sa: "men snälla nån". Fast när jag sen kollade upp mobilnumret hon ringt ifrån upptäckte jag att det inte var hennes... Då var det inte hon i alla fall!? Eller?? Det var, som sagt, lite svårt att höra...

Dags att spana in kattforumet och se om någon tycker något intressant... Sen blir det smågodis och kanske lite tv...

Grattis på födelsedagen!

Vaknade imorse och var 38 år gammal.

Steg upp efter att andra väckarklockan ringt klockan 6:30. Gick på toa och fick genast Felix i knät. Satt kvar en stund. Gick sen ut i köket och tog hand om katternas lådor, bytte vatten och hällde upp ny mat. Bytte nikotinplåster. Ut i vardagsrummet och läste tidningen. Gosade lite med Lynx som kom och gjorde mig sällskap. Åt frukost. Ut i badrummet och gjorde mig i ordning för dagen.

Precis som vanligt...

Fast ikväll blir jag faktiskt bjuden på födelsedagsmiddag av far & Gun.
(Oroar mig över att mamma ska ringa medan jag inte är hemma - får hon för sig att jag har råkat ut för något då om jag inte svarar?)

Jag måste ju få med katterna också

Mina lurviga, underbara katter, som gör mitt liv gosigt (och, förstås, ännu mera nojjigt...)

Lynx. 5 år gammal. En försiktig, men supergosig, herre med astma...

Felix. 2 år gammal. En hyperaktiv, övernyfiken gosunge...

Jaha, så hade man då tillräckligt tråkigt

för att börja blogga...

Annars? Jodå, det är ganska förjävligt, men det brukar faktiskt vara bättre. Det är inte så att jag är en överdrivet negativ person. Realistisk, visst. Och väldigt nojjig, förstås. Faktiskt den nojjigaste människa jag känner. Jag oroar mig för allt. Nästan. Det är något jag jobbar med...

Just i detta nu oroar jag mig för om det ska börja regna tills jag ska cykla hem, hur katterna ska klara pensionatsvistelsen i september, om jag kommer fixa ett pensionat till katterna i september och så för mamma, förstås...

Att blogga, ja... Det känns ju alldeles skitmärkligt att sitta här och skriva ner en massa saker bara för sig själv. För att nån annan ska läsa måste man ju tala om för folk att man finns... Det blir väl nästa steg i tristessen - mejla till alla vännerna, så de kan kolla in bloggen och undra vad sjutton man håller på med...

Kanske ska fixa min profil också...